Sidor

måndag 28 november 2016

Teamträff i Falun med omnium

Ciao

Lyckad helg med teamet. I allafall om man gillar action och det gör ju jag. Rullade på velodromen för första gången på ett år och det här var mitt tredje pass på typ tre år. Det var rätt kul faktiskt. Mycket tack vare att jag nu körde typ tre växlar tyngre än jag nånsin gjort på velodrom, 47-13. Det passar sega jävlar som mig. Såg en juniorstackare tävla med 50-16 och led med honom. På lördagen kom vi upp med teamet och brände av ett par, tre timmar på kvällen. Kände mig rätt stel och nojjig trots fixievanan och att jag körde på min egen cykel. Fick velodromhammarn också, efter två timmar. Helt galet egentligen men det är nåt speciellt med banan jag måste vänja mig vid helt klart om jag vill kunna prestera efter potential. Oklart om det har att göra med att jag spänner mig eller att musklerna inte är vana vid trampdynamiken.

Foto: Niklas Brus deltävling fyra av fyra, poänglopp. Follow Wihk and the points will come... 

Dag två på banan kändes betydligt bedre. Det var rätt välkommet eftersom vi skulle tävla i Omnium den dan. Scratch, speed, eliminering och poänglopp. Kopplade på tävlingsskallen och attackerade från skottet. Försökte ha det som ledord i alla grenar - attack. Belgien style. Var solo en liten stund men blev inkörd och sen följde lite mer attacker. Slutade femma där. Gren två var ny för mig. "Speed" heter det tydligen. Det sög hårt. 12 varv med poäng till de två första varje varv. Alldeles för intensivt för mig och det kändes lite låst eftersom det inte var så mycket att köra för om man inte var just etta eller tvåa hela tiden. För att sitta etta eller tvåa på en sån kort distans behövde man tydligen kunna köra fort. Släppte av något mot slutet och sparade mig en gnutta. Det tredje momentet var eliminering. Det gick riktigt bra. Tog position i täten, höll täten, släppte fram Petter Mattsson ett par varv i slutet och fick "vila" en aning innan det endast återstod fem-sex pers då jag återtog spets. Med tre varv kvar körde jag järnet och då var det bara Wihken kvar på hjul. Det blev en tight spurt...

Niklas Brus bild igen: eliminering, famlar efter hoodsen??
 Dagens sista race blev också dagens hårdaste. Hybrisen efter andraplatsen var total. Drog ett halvvarv för mycket poängloppet igenom och på 50 varv hann jag inte bryta det dåliga mönstret. Spurt med poäng till typ topp fem var tionde varv. Det sved som fan i benen. Var för det mesta i täten men fick inte till spurterna riktigt. Märkligt.



In på sista varven kom vi äntligen loss lite grann men då var det ju bara en spurt likt de fyra andra. Slutade femma där med. Väggade lite i sista deltävlingen också. Kladdkakan till frukost räckte bara nästan hela eftermiddan.

Kul var det i alla fall. Att hänga med laget och att tävla velodrom. Tävla på velodromen är ganska rejält mycket roligare än att träna kom jag på så ha det i åtanke om ni ska åka dit är mitt tips!


onsdag 23 november 2016

Landslagslägret, team, uppstartsläger och ett o annat bud

Tjo!

Livet i offseason går som på rälls. Inte för att jag åker speciellt mycket tåg då för jag cyklar mest hela tiden. Mycket kravlös cykling. Kravlös cykling är bland de bästa en kan ge sig på den här tiden på året, enligt mig. Det är mil som ramlar in i benen helt utan mentalt slit. Gratis träning. Det har nu gått snart två månader sedan mitt sista race säsongen 2016!

 
Tiden går fort och snart är det 2017.. En säsong jag går in i med en motivation jag inte haft sedan juniortiden. Jag kan stolt meddela att jag kommer tävla för Ryska Posten racing team 2017. I helgen ska vi upp till Falun och jag ska "äntligen" få varva i trärondellen igen. Det enda som lockar är väl att få spendera tid med grymma vänner samt att jag kanske, eventuellt kan få cykla på velodromen med min egen snygging på bilden ovan. Annars räknar jag med att bli körd sönder och samman av alls vår track king Jacob Wihk och kanske tacklad till döds av Preben Larsen.




Eftersom jag inte har annat än kul den här tiden av året var jag nere med landslaget i Båstad i helgen. Det speciella med lägret var väl att samtliga landslag i idrotten cykel fanns representerade på ett o samma ställe. Det var en helg att minnas med sand i kalsongerna, mil i benen och mat i magen.

Post megavurpa på skånsk is. Bossen går igenom alternativen. Alt ett: Åka hem och mysa Alt två: "Harden the fuck up" - "Whaaat" sa vi och cyklade ett par timmar till.

Det finns ett antal kännetecken för att man är påväg till ett "offseason camp" där det första märkbara är det bedårande vädret.
 Nu är det bara månaden kvar till jul! Glöm inte bort att det är sen den riktiga misären börjar!

Ciao

söndag 30 oktober 2016

Höstuppdatering och kändisbilder från Qatar

Jag är så vidrigt sen med det här inlägget. Så jävla slafsigt sen, men här kommer det. Qatarresan med cykel VM var typ den roligaste resan någonsin. Helt galet kul. Varför det var så kul är svårt att sätta fingret på egentligen. Landet är ingen höjdare, det är ogästvänliga byggarbetsplatser mest överallt och de åker ungefär lika mycket bil per person som jag cyklar på en arbetsdag... Men, galet intressant att studera på plats under några dagar. Det regnar ca 4 dagar om året i Qatar fick jag veta i ett av de många samtal i taxiresorna mellan The Pearl och West bay. Det blev mycket taxi ut på tävlingsön. Såg allt vi kom över i tävlingsväg ink brorsans herrjunistävling som bevittnades med störst nerv och intresse givetvis. Tack vare mästerskapets avlägsna placering var det inte totalt kaos i målfållorna så lyckades knäppa några schyssta. Framför allt den på Nacer Bouhanni blev bra. Den ska jag sälja dyrt till honom vid tillfälle. 


Hollands Eddy Merckx


Amelie Didriksen i disbelieve 

Dylan dricker cola

America

Stybar är van att hoppa över bars men efter 26 mil i 40 plusgrader fick det agera stöd istället

Rätt ben på rätt dag. 

Nicki chillar

Kuwaits enda deltagare bröt VM loppet men lyckades ändå gå Greipel på nerverna mer än någon annan cyklist efter målgång.  

Greg visar gärna upp sig och sin guldpärla för vattenfryntliga belgare

En helt vanlig Specialized men ändå inte...   

Nacer och jag
Det var det! Ang mig och min egen cykling är jag lite småsugen på att dra igång vinterträningen redan idag faktiskt. Körde STRAVA på jobbet hela veckan för att kunna få en bild av min träningsbelastning. Jag körde 42 mil på jobbet den här veckan så jag ligger inte efter mina konkurrenter direkt. Fördelen med mina arbetsmil kontra normala träningsmil är dock att jag tränar "gratis" mentalt även om det såklart är grisigt att cykla en hel dag i kallt regn. Min plan är att på helgen köra antingen ett långt distanspass eller någon form av tröskelintervaller. Tror jag kickar igång säsongen med TC faktiskt. Im thrilled!!!  

lördag 8 oktober 2016

Jobba

Jag har nu återtagit Stockholms gator. Tre dagars höstvila blev det men mer kommer det bli mer dagar av cykeln nästa vecka då jag ska åka till Dubai och stötta brorsan på VM! Så sjukt trevligt att vara tillbaka på budfirman och i Stockholm. Det känns märkligt och ovant att inte ha något att vara i form inför. Det gör liksom inte så mycket om jag inte är i toppform när jag budar även om vanorna sitter i när det gäller kost och nutrition överlag. Det blir lätt att jag sitter med den där jävla vattenflaskan vid middan som om jag körde etapplopp. En annan grej som stod klart riktigt snabbt när jag hoppade på fixehojen var hur klen jag blivit av tävlingssäsongen. Att klippa igång med 48-15 i motlut kräver en grundstyrka som tar några veckor att bygga upp igen. Jag kommer successivt transformeras till en mer styrkebetonad och komplett idrottare nu under vintern likt förra året. Det känns hälsosamt att vara komplett. Man liksom lyfter tunga grejer, och blir andfådd samtidigt varje arbetsdag. Springer i trappor, hoppar av cykeln i farten, balans, styrka och kondition i ett... 






 
Jag har fått lite frågor ang det där med styrka kontra faktiska resultat i cykeltävlingar. Jag har varit lite dålig på att förklara hur jag tänker ang det där tror jag. När jag pratar om att jag känner mig "stark" så menar jag inte nödvändigtvis samma sak som att jag skulle vara bättre cyklist. Styrka är i ordets rätta mening din förmåga att övervinna ett motstånd. När jag talar om styrka handlar det 99 ggr av 100 om maxstyrka. Maxstyrka har väldigt lite att göra med att vinna cykeltävlingar. Åtminstone på landsväg. Det är givetvis så att det finns cyklister som också är skitstarka i tex gymmet och på att cykla, men vad många glömmer bort är att utan en aerob kapacitet av otroligt hög nivå kommer ingen spurtare i världen hänga med till upploppet. Det kan vara lätt att tro att Andre Greipel bara kan spurta. Det är ju bara det vi ser liksom, men jag kan garantera att den snubben kör watt på tröskel, och inte lite heller. En annan grej som jag ofta hört genom åren är folk som undrar varför man inte kan träna allt samtidigt. Det är precis det jag gör också, men det är viktigt att förstå att det ena påverkar det andra, och ganska mycket dessutom. Du har bara 100% muskel och fördelningen mellan långsamma och snabbare fibrer påverkar varandra. Att träna maxstyrka är negativt för din aeroba kapacitet om man ska se det krasst. Kalla mig galen men det är min praktiska erfarenhet och jjag tycker det är häpnandsväckande att så många överhuvudtaget kan påstå nåt annat. Nu talar jag om aktiva idrottares trösklar, jag kan förstå att en relativt otränad person kan uppnå förbättringar med all möjlig träning men ska man se det för vad det är så försämras din aeroba kapacitet av anaerob träning. 

Därmed inte sagt att man inte behöver anaerob kapacitet i landsvägstävlingar. Den är svinviktig men din tröskel och grundkapacitet är också svinviktig. Den är bara lite mindre svinviktig om du ska tävla i GP lopp och den är helt fundamental när det handlar om att försöka vinna SM i linjelopp eller tempo. Hur mycket man ska träna av de två sidorna är individuellt och här måste man testa sig fram. För mycket av det ena eller andra kommer leda till sämre prestation i eventet du vill prestera i. Med anaerob träning räknar jag in all aktivitet över tröskeleffekt och ju högre upp i registret du kommer, desto viktigare blir den maximala styrkan.    

Jag var nere i italien i januari och skrev om hur mycket jag hade förbättrat mig mot tidigare. Jag tänkte väl att styrka kanske inte är så dåligt för tröskeln ändå. Nio månader senare åkte jag ner igen, nu med en helt annan muskeluppsättning och aerob approach. Col de la madone avverkades på 37,27min och 90 sekunder snabbare än i januari. 16 watt mer och något kilo lättare kropp var det som fällde avgörandet och helt klart min muskelsammansättning. Att vara stark budare har sina fördelar även i längre landsvägstävlingar, men det är långt ifrån optimalt. Det passar mig utmärkt att träna extra mycket styrka under lågsäsongen. Det är ett jobb jag trivs med och det håller mig i en lagom cykelform. 

söndag 2 oktober 2016

Säsongsavslutning i Stekene

Ciao

Torsdagens tävling i västflandern rättfärdigade inte ett blogginlägg tyvärr. Jag punkterade bort mig redan efter 16 km.

Det blev så att jag avslutade säsongen 2016 i med gårdagens tävling i Stekene norra flandern. Dagens prognos säger skyfall och jag känner väl att 65 starter räcker för i år. Jag är hyfsat nöjd med min säsongsavslutning om man bortser från resultatet då.

Vi var 140 pers på startlinjen igår. Rätt många, ganska hetsigt. Antar att folk känner att slutet är nära och några dagar på sjukhus kanske inte spelar så stor roll längre. Vad vet jag...

Jag var aktiv loppet igenom även om det aldrig blev den här roliga attackcyklingen. 10 pers kom iväg efter typ 3-4 mil. Jag såg dem gå men kunde inget göra just då. Sedan bryggade vinnarn Jori Stallaert upp till gruppen och där hade varken jag eller de andra 130 något att sätta emot heller. Det var flera starkingar kvar i klungan. Vi höll bra fart. Över 45 i snitt.



Efter en stund hade luckan framåt stabiliserats och en jakt inleddes. Den jaken försökte jag delta i efter förmåga även om det var rätt hårt att gå runt på bara 7-10 mann med 120 på rulle i ett långt led. Fick skäll några gånger av olika anledningar också. Det är ett bra tecken. Det betyder i cykelsportens värld att du påverkar loppet. Är rätt seg just nu, framför allt i utgången av svängarna. Det var några gånger som det krävdes lite gnetande för att köra in hjulet framför och det retade upp andra mer spurtstarka förmågor. Jag tror att de blev extra provocerade av att jag sedan körde om dem i kantvinden på utsidorna. Som seg cyklist är det viktigt att sitta högt i klungan för att slippa onödiga igångdrag så man får liksom ignorera sånt där och ta sin plats ändå. Fuck spurtare!

Sånt här är ingen hit för mig just nu även om jag på bilden ser ut att sköta mig fint 
  
Trivs bättre här
Ser väldigt opigg ut här


Steven "tvåsiffrigt antal segrar" Cathoven missade också utbrytningen igår men såg väl till att sätta färg på loppet ändå...
Vi fick ner luckan framåt till runt 25 sek tack vare vansinnesjaken anförd av Steven. Vi såg dem på rakorna och det verkade lovande. Det var hög nivå på startfältet och gott om bra ben kvar i klungan. Precis när det såg ut som om vi skulle köra in dem börjar de streta emot där framme. Avståndet växer till 30 sek igen och lite där går luften ur oss. Cathoven skriker lite på oss övriga men ger snart upp hoppet själv. Det hela avslutas med en galen klungspurt. Jag tycker det är lite kul med galna spurter, jag kan inte vinna dem eller komma topp 10 för den delen men ibland kan man gå in strax där bakom bara man är tillräckligt galen. Jag har väl inte 100% motivation till detta på årets sista tävling och det blir nån sorts halvvariant där jag går in nånstans runt 50:e. Inte min absolut bästa dag benmässigt, men definitivt en annan liga mot för en månad sen. Nästan 270 watt igår under de 2h30min och NP var runt 300. Långt ifrån ett idealt lopp taktiskt. Jag slösade ganska mycket med krafterna loppet igenom faktiskt. Det är bara så kul att kunna vara med och påverka loppen igen och inte behöva lida i kantvinden. De fyra sista starterna jag gjorde i år har varit med fina ben och jag kan bara tacka för det. Till nästa säsong ska jag genom noggrannare träning underhålla benen så att jag kan hålla en jämnare nivå benmässigt. Mina ben kräver att jag håller mig strax under tröskeln då och då på träningarna verkar det som. Det blir ett spännande 2017. Mer om det strax. Stay tuned.

 

onsdag 28 september 2016

Proffsbenen håller i sig...

Ibland presterar man bättre, oftast inte. Nu har jag haft finben två tävlingar i rad! Med en sen födelsedagsfest i Leuven färskt i minne eller inte begav jag mig iväg till Kemzeke nära holländska gränsen idag för cykla lite på ett varv ihop med 62 andra galningar. Det blåste på rätt friskt i dagen till ära. Det är sånt vi gillar, vi sega åkare. Vinden jämnar ut effekten ni vet...

35 km hann jag velocipeda idag innan tävlingen ens startat. Tog det lugnt, givetvis. Rullade även ett varv runt banan så vi var nog uppe i närmare 45km totalt innan tävlingen verkligen startade. Kände mig inte sådär supersnabb där halvtimmen innan (vilket jag i och för sig inte var under själva racet heller bara det att jag kunde cykla halvfort länge) Jag kom inte ens upp över 1000w idag, det behövdes liksom inte. Jag släppte några luckor första delen av racet men har man bara tillräckligt bra ben är det bara att tugga på lite så kommer man in i hjulet igen. Jag var väl hyfsat aktiv inledningsvis, igen. Bara det att jag var hopplöst ur tajming, igen...

Påväg till Kemzeke var jag väl så pigg... 166km totalt idag.


Hann väl vara loss i lite olika grupper kortare stunder men när dagens separation inträffade spelade jag korten fel. 26 snubbar kom iväg efter typ knappa timmen. Klart det håller tänker ni men så lätt är det normalt inte att få en 26 mannagrupp att samarbeta hyfsat. Att få några att dra dedikerade förningar i en sån grupp är normalt sett ganska svårt. Vem vill jobba dedikerat för att sedan riskera att bli nummer 26? Ekvationen gick inte ihop för mig detta plus att vi satt med hyfsat mycket vad jag trodde var snabba åkare. När det spricker i en klunga sådär har man ofta två alternativ, antingen attackerar du fullt, du tar ansvar för jakten själv direkt. Om du har is i magen droppar du ner rejält i klungan, har du flyt i ett sånt skede KAN det bli så att ni som klunga ändå kör in gruppen framför och du kan dessutom göra allt detta utan att lyfta ett finger. Du har mycket ryggar som skydd osv. 

Med ovanstånde i tanke valde jag alt två idag. Det var fel val. När gruppen framför har etablerats har du igen två val. Typ samma scenario men den här gången får man vara riktigt korkad om man INTE går på attack med de benen jag hade. Har man en skitdag vill man bara gå i mål och kan vara nöjd med det men idag hade jag resultat i sikte. Jag attackerar eller följer nån stark, minns inte riktigt. Vi närmar oss en aning med lucka bakåt när nån tokig wallon får för sig att brygga solo. Riktigt korkat. Normalt sett är han ett monster kör i U23 laget Etixx men idag är inte hans dag. Vi kör in honom igen samtidigt som vi körs in av "klungan". Strax efteråt tar jag en förning ute på en kantvindssträcka. Växlar åt sidan men ser att det är 20 meters lucka. Jag känner mig lite frustrerad av situationen så jag kör 5km solo. Det är inte smart alls (egentligen) men jag bryr mig inte så mycket om jag blir 27a eller 60e idag. Benen bara går. De kan trycka hårt länge och jag kan sluta trampa en sekund så är de lika pigga igen. Jag återhämtas, går iväg med ett gäng, vi återhämtas, jag går solo igen. Tillslut efter mycket om och men får jag sällskap av en rutinerad belgare med inte mindre än 15 topp 10 placeringar i år. Det skulle jag ha... Nu är det inte mycket kvar av klungan och jag förstår att om jag kan gå loss från den utan att ens veta om det att det här troligtvis kan hålla. De ser uppgivna ut där bak. Bara ett tiotal kvar. Jag och Bart Tribout som han heter kör på och det är så det hela slutar för min del. Väl i spurten om plats 27 är det typ Kittel vs en sköldpadda. Jag har ingen som helst chans att slå Bart i spurten men det spelar mindre roll. Jag snittade 283w i de 2h20min som loppet varade. Det var utan att plocka ut det där absolut sista kolhydraterna också. Vi hade ingen chans att köra in förstagruppen och bakom var läget lugnt... 



Vad ska man säga om detta då? Känner mig ganska blandad men är såklart mest nöjd. Jag skrev här tidigare att kunde jag bara få känna mig i toppform en tävling den här sista veckan så vore jag nöjd. Nu är läget så (överraskande?) att ribban höjts. Att få köra in en topp 10 innan jag beger mig hem till Sverige vore helt klart värdigt. Det är faktiskt så att jag inte kan fatta hur jag kan placera mig så pass långt ner med dem benen... Jaja. Om jag tävlar imorn är ännu oklart, det är en pågående strejk i Belgien som drabbar tågtrafiken. Kan jag inte åka iväg till västflandern imorgon kommer jag med största sannolikhet köra lite mer aeroba tröskelintervaller igen. Körde detta i söndags efter prokermesset och tror mig veta att de är en av anledningarna till dagens finben. Jag kör alltså intervaller längs floden Schelde (där man störs minst) på mellan 250 och typ 300w. Tröskeln ligger på runt 340-350w för mig på platten så det är inga disktrasepass det är frågan om. De ger mig som seg cyklist en riktigt skön känsla i benen. Givetvis måste man träna anaeroba grejer också om du ska bli snabb på belgiska tävlingar men jag tävlar redan så mycket att det enda som behövs förutom racen är just det där halvhårda. Jag körde massor av tid i den zonen (zon 3) under Italienlägret och jag tror det är effekten av det vi ser nu med några race i kroppen. Sen är det ju så att ska du bli stark på plattare tävlingar vinner du inget eller mycket mindre på att köra intervallerna i backar. Det är en helt annan trampdynamik uppför och på den här nivån har man inte råd med sånt. Det är små marginaler så vill man köra fort i Belgien, danmark, sverige osv så är det platten som gäller i regel. Allra helst bakom bil/moped men det kan vara osmidigt att få till såklart.

Om det blir tävling eller träning får man väl se imorn då. Jag kan redan nu se mig själv på stationen glad och harmonisk när tåget inte kommer...   


måndag 26 september 2016

Pro kermessad

Totalt ovetande signade jag upp till race i lördags eftermiddag i Tienen. La väl inte märke till nåt särskilt egentligen förrän jag såg Jasper De Buyst från Lotto Soudal stå och spänna dojorna en bit bort. Mötte upp lite kompisar som skulle få äran att passa ryggan och ge mig langning idag. Tre åkare och ett gäng andra. Riktigt trevliga och hjälpsamma. Hängde lite med Dillon Byrne, Adam Lewis från GB samt Max Korner från Ringerike. Kul att prata lite svensk då och då. Max gjorde förövrigt ett stört bra lopp och gick in topp 10 senare.

Pro Kermis skiljer sig från "vanliga kermis" i det att de är mellan 15 och 18 mil långa istället för 10-14 som annars är fallet. En annan liiiiiten skillnad är motståndet. Då jag endast tävlat i UCI .2 tävlingar tidigare och som bäst mot Drapac/Stölting group under Fleche du sud i våras var man ju lite mer spänd än vanligt i klungan första timmen. Det är lite skumt att gå in axel mot axel med åkare från lag som Lotto, Lotto NL jumbo, topsport vlaanderen, cofidis, Roompot orange och Giant Alpecin...

Fanns de som var starka också..

Då benen känts lite mindre övertygande på nivåerna under den senaste veckan var jag lite för passiv inledningsvis. Ville se vad som hände lite i mitt första pro-kermis. Inte slösa för mycket osv. Farten var väl ganska hög inledningsvis men benen kändes stålande bra och var aldrig i någon kris faktiskt loppet igenom. Det blåste på lite ute på ängarna och en stor separering skedde efter typ 20-30km. Jag hade precis tuggat i mig en bar och satt för långt ner. Ett okänt stort antal kom iväg och det kändes som om de var borta för dagen också vilket skulle visa sig stämma till viss del. Efter detta fick jag nog av passiviteten från min egen sida och gick på offensiven. Tempot sjönk i klungan och de bästa var i den främre gruppen. Jag missade en till grupp som kom iväg nåt varv efter den stora splitten men i nästa grupp som gick iväg satt jag med. Jag minns inte hur vi skapade den men vi hade starka åkare i gruppen ink några betalda rackare. Tog sikte på "andragruppen" och det kändes verkligen som om vi hade dem i en liten ask. Precis när vi ska göra sista pushen upp så skiter sig samarbetet totalt. För många åker snålskjuts. Vi tappar rejält med moment och det uppstår luckor överallt i kedjan. Klungan närmar sig bakifrån sakta och efter typ sju mil är vi infångade igen. Benen är fortsatt bra för min del. Får maj-vibes. Missade inte en förning under våra mil i mindre grupp och jag vet att det är precis nu det ska ske. I ögonblicket där klungan hämtar in en grupp är alltid de bästa att gå loss på. Jag stöter solo, men blir inkörd. En kilometer senare är det tre med lucka i en slakmota. Jag sitter på fjärde hjul i klungan och bestämmer mig för att försöka gneta ikapp dem. Det liksom känns att jag tar i. Benen gör lite ont, men jag är 100% confident på att benen kommer återhämta sig snabbt bara jag når upp till de andra. Jag ansluter och ett par till med mig. Vi blir typ 7-8 pers. Går ut i kantvinden. Jag får känslan av att vi står still men bakom går det ännu saktare uppenbarligen. Vi får igång samarbetet. Kör lagtempo några varv. Ser att det är folk på intåg bakom. Tror ett tag att det är klungan men det är som tur är bara ytterligare en mindre grupp. Vi blir typ 15 pers i gruppen efter att det satt sig. Jag ser till att inte missa nåt jobb i gruppen. Måste njuta riktigt ordentligt av att kunna cykla såhär igen på en stor tävling och inte känna mig kass.

Skulle tro första delen av racet


Så mycket mer händer inte i racet. Vi kör på lite halvt omotiverat och ett par varv från slutet får vi gå i mål. Jag har ingen aning om hur många som var framför. När resultatet kommer ut blir jag positivt överraskad då jag var 102:a sämst eller 48:e bäst om så vill. Om jag estimerar att hälften av de 150 startande har någon form av kontrakt i continental eller liknande betyder det i alla fall att jag slog mig in ibland dessa. Kanske att man till och med skulle kunnat gjort något ännu bättre idag om man inte varit så passiv och nojjig inledningsvis. När jag kom hem och skulle begrunda dagen på strava visar det sig att filen försvunnit från mjukvaran på nåt sätt. (givetvis första gången jag tävlar med proffs) men jag drömde i allafall inte alltihop för hittade resultaten sedan på wielerbond vlaanderens hemsida senare.

Det var intressant att tävla med proffsen. Åkstilen är annorlunda jämfört med amatörerna. Det är inte de här 1100 watten ut genom varje sväng som ibland är fallet i amatörtävlingarna. Det är en gedignare körning och då alla proffsen trösklar 5,5-6wkg. Stilen passar oss sega jävlar betydligt bättre än holländska amatörcriterium tex som kan vara rena mardrömmen för en gnetare som jag. Det var häftigt att köra i 60 blås i lätt utför kantvind. Man bara följer hjulet framför nära gruskanten och vet att nånstans där framme är det nån som kör den här farten men vinden i fejan istället för på hjul. Coolt. Om man ändå kunde göra detta oftare... Lördagen var en undantagstävling fick jag veta, där även utländska amatörer som jag själv får delta. Jag får se till att skaffa mig ett continentalkontrakt på sikt.